Folk och världsmusikgalan 2013

Esbjörn Hazelius är nominerad i två sammanhang till Folk och Världsmusikgalans pris 2013.

Årets Grupp – För ”Jul i Folkton”, där esbjörn är en av medlemmarna

Årets Arrangör – för ”Hesselby Slott Stockholm Folk Festival” där esbjörn medverkade som konstnärlig ledare när festivalen arrangerades för första gången 2012.

2010 fick Esbjörn priset ”Årets Album” för sin soloskiva ”Blunda och du ska få se”, samt 2012 priset ”Årets Grupp”för duon ”Hazelius-Hedin”.

Recension Esbjörn Hazelius Band, Festivalen Midvinterton 9e Feb 2013

Esbjörn Hazelius – Artist in Residence på Musikhögskolan i Malmö

Esbjörn Hazelius kommer under två år att vara Artist in Resindence för folkmusikeleverna på Musikhögskolan i Malmö. Han kommer under ett antal tillfällen att träffa eleverna, för enskild undervisning, ensemble undervisning, seminarier, samt medverka vid Musikhögskolans Julkonsert m.m.

Esbjörn konstnärlig ledare för ny festival: Hesselby Slott Stockholm Folk Festival!

Upplev den första upplagan av Hesselby Slott Stockholm Folk Festival. En ny efterlängtad festival i folkmusikens tecken – med musik från världens alla hörn. Två dagar med folkmusik, visor, världsmusik och folkrock – i gränsöverskridande möten. Under ekarna i en unik stottsparksmiljö – mindre än 30 minuter från Stockholms Central.

Hemsida

Hazelius-Hedin ”Årets Grupp” 2012!

Hazelius Hedin vann den ärofyllda titeln som ”Årets Grupp” på den stora folk och världsmusikgalan 2012.

Galan ägde rum på Malmö Konserthus 31 mars, och sändes live i Sveriges Radio.

Nominerad till Folk och Världsmusikgalan 2012!

Esbjörn Hazelius är nominerad i klassen ”Årets Artist” på Folk och Världsmusikgalan 2012.
Esbjörn är även nominerad med Hazelius-Hedin til ”Årets Grupp” tillsammans med Johan Hedin.

Galan äger rum i Malmö Konserthus 31 Mars 2012.

Esbjörn Hazelius Band, Sveriges Radio, 12 Feb 2012

Lyssna: P2 Live Världens liv

Konsertrecension i HD, Esbjörn Hazelius Band, Ängelholm 19/5 2011

Helsingborgs Dagblad: Fredrik Fischer möter Esbjörn Hazelius band och blir helt hänförd.

Esbjörn Hazelius Band

Nilssons skafferi, Ängelholm

Torsdag 19 maj

Genre: Folkmusik

Betyg: 5

KONSERT. I dessa tider är det inte helt okontroversiellt att vara svensk folkmusiker. Det vet Esbjörn Hazelius naturligtvis mycket väl. Det kommer således inte som någon direkt överraskning när han och hans band avslutar första halvan av sin konsert med en svensk tolkning av Paul Bradys ”Nothing but the same old story”. Det är inte den nävretoriska uppgörelse med Smygrasistsverige som många av landets överåriga öltrubadurer – från gatumusikanter till topplisteettor – skulle ha presterat. I stället för plakatpolitiskt vrövlande gör Hazelius en vacker studie av längtan och frustration som i all sin mänsklighet skär djupare än alla kampanjer och paroller.

Det är just denna kloka, inkännande och milt oförsonliga skärpa i både musik och text som gör Esbjörn Hazelius till en i det närmaste unik artist. Hans stränginstrumentbaserade arrangemang av i huvudsak egenkomponerade sånger är egentligen komplicerade, men förefaller att växa direkt ur stunden och känslan, samtidigt med de öppenhjärtiga, uppriktiga orden. Uppriktigheten, blandad med en varm men påtaglig självdistans, genomsyrar även mellansnacket som är genomtänkt och poängrikt utan att för ett ögonblick låta förberett.

Hazelius egen musik står med en fot på Irland och med den andra i en blandning av den svenska folkmusikens böljande melodier och bluegrassens innerlighet. Resultatet blir, i händerna på den kvartett som han är en del av, fylliga klanger som i ena stunden skimrar av solsken och i nästa är sorgens dunkelmjuka dimmor.

Till och med en tvångsmässig tretaktare som Evert Taube skänks en välbehövlig vitamininjektion av Hazelius behandling. Så blir Taubes ”Sjösalavår”, en från början musikaliskt svårartat sliskig men textmässigt mycket vacker åldermansvals, i Hazelius varsamma omtolkning en bitterljuvt vacker reflektion över tider som varit. Tillsammans med hans egen, obarmhärtigt självutlämnande ”Lise och Love” utgör detta mästarmöte krönet på en konsert utan svackor.

Fredrik Fischer

Intervju med Esbjörn i Östgötacorrespondenten

LINKÖPING

Johan Hedin spelar nyckelharpor och sångaren Esbjörn Hazelius gitarrer.
Två av den nutida svenskrotade spelmansmusikens portalfigurer odlar en kreativ samvaro kring tradition med riktning rätt in i nutiden. Corren tog ett snack med Esbjörn Hazelius.
Är det besvärande för dig att nationalister och högerkrafter som Sverigedemokraterna hyllar svensk folkmusik?
– Situationen är märklig och det är klart att man blir irriterad. Jag och Johan har spelat folkmusik i hela våra liv och är vana att verka i det mer eller mindre fördolda med vår lilla och smala musik där inte så många lägger märke till oss. Så plötsligt dyker det upp ett parti som använder ”vår” musik till sin signaturmelodi. Först tror man inte sina öron. Det är befängt.
Och …?
– Jag blir helt enkelt förbannad.
De kanske bara har god musiksmak?
– Nja … om man kollar i instruktionsboken för partier som delvis har delat deras värderingar är det inte svårt att hitta länkar till var de har fått sina idéer från.
Vilka tänker du på?
– Ett visst tyskt nationalistiskt parti försökte med samma trick med resultatet att än i dag är det knappt någon som vill ta i den tyska folkmusiken eftersom den har blivit så nedsvärtad.
Är det ett samhälleligt sammanhang som avgör var musiken hamnar?
– Jag tror att det handlar om olika sätt att uppfatta sitt hemlands kultur på. Ena sättet, som jag förespråkar, är att det är fantastisk att det finns så mycket uppskattad och uppmärksammad folkmusik i Sverige, säger Esbjörn Hazelius och fortsätter:
– Det finns absolut ingen anledning att utestänga annan kultur och musik. Tvärtom ingår det i konceptet folkmusik att den ständigt berikas av nya influenser. Folkmusik är totalt beroende av ett kulturellt inflöde och går inte att konservera eftersom den ständigt förändrats och utvecklats under århundraden.
Jazz och folkmusik som är stadd i förändring har väl en möjlighet att bli uppkäftig ju fler som ger sig in i den?
– Ordet folkmusik betyder olika saker för olika människor. Jag tycker inte i dagens läge att det betyder gammal och bevarad musik. I dag är det en musik som mer beskriver ett sound och vi spelar den för att vi älskar den. Duoformatet är en trevlig egenskap som lämnar oerhört mycket öppet. Något vi utnyttjar i en ständig dialog i spelet där överraskningen ingår i konceptet.
Hur svensk är egentligen din och Johans musik?
– För det första är den svensk eftersom vi är svenskar och spelar den. Sedan finns det många låtar som har funnits länge i Sverige och som har svenska rötter sedan lång tid tillbaka. Exempelvis spelar vi en medeltida låt som säkert har rest runt i Europa x antal varv.
FOTNOT. Klockan 11.30 onsdagen den 27 april spelar duon en lunchkonsert i Verdefoajén på Konsert & Kongress.
Lars Åbom, Östgötacorrespondenten

Recension, Hazelius-Hedin, Helsingborgs Dagblad

Äkta Renande och Glädjande.

Hazelius Hedin: Om Du Ville Människa Heta. Betyg: 5 av 5

SKIVOR. Svensk folkmusik är inte bara en samlingsgenre med mycket distinkta musikaliska kännemärken. I fråga om utövarnas tekniska och konstnärliga skicklighet befinner den sig otvivelaktigt i en klass för sig, långt ovan det som slängigt benämns populärmusik, med sin närmaste jämförbara like i den allra yppersta konstmusiken.

Ett av de senaste årens mest inspirerande nygamla tillskott i genren är Esbjörn Hazelius, som med sin varma basröst med ogenerad nordskånsk dialekt samt en hisnande färdighet på de flesta stränginstrument till en början gjorde sig bemärkt som Sofia Karlssons parhäst redan från debutskivan ”Folk songs”.

Hazelius har sedan dess bland annat gjort en molande melankolisk soloskiva med egna kompositioner. Stilen där kan bäst beskrivas som country med irländsk musikalitet och granithård och smärtsam uppriktighet.

Dessa tre element för han även med sig till sitt samarbete med den strålande nyckelharpisten Johan Hedin. De flesta av spåren på ”Om du ville människa heta” (en textrad från den minst sagt dunkla ”Jag haver ingen kärare”) är traditionella sånger och instrumentalstycken.

Arrangemangen, där Hazelius cittern och bådas spel på mandola utgör det enda ackompanjemanget, befinner sig i mittfåran av nutida svensk folkmusik. Här bjuds inga specialeffekter, bara enormt kunnande och lika mycket kärlek om och till den musik man framför.

Ljudbilden är på en gång klar och oputsad. Så här låter Hazelius och Hedin med all sannolikhet live, inklusive nyckelknatter och strängsurr. Och att höra något så här äkta redan i inspelat skick är renande och glädjande i de fabricerade uttryckens tid.

Fredrik Fischer – Helsingborgs Dagblad